Allt om ‘Tips&Ideér’

Jag vill shoppa, köpa något nytt, något onödigt till mig själv. Egentligen borde jag inte göra det. Egentligen borde jag spara alla mina pengar. Det går hyfsat bra. Jag har inte köpt något på ett tag. Min största synd är frosseri. Kanske inte bokstavligt talat men jag lägger en massa på mat. Lunch, fika, middag, glass. Jag har nyss skaffat mig ett till klubbkort. Espresso House´s coffee card. Man får 20% på take away, oemotståndlig kan jag säga!

Nu har det kliat i flera dagar nu. Nyss bläddrade jag i Ur&Penns reklamtidning, plötsligt var deras klockor skitsnygga. Jag som inte ens använder klocka! Förstår ni mitt problem??? Det jag helst vill köpa nu är ett par skor. Och kanske en jacka också, våren ni vet. Men jag har ju min superdyra-allväders jacka. Svenskvår och sommar är ju egentligen blås, regn och molnigt. Då behöver man ingen tunn vårjacka. Snarare en superdyr-allväders jacka. Japp, så måste det vara! Så nu ska jag bara försöka tänka mig bort varför jag ska behöva ett par tygskor – i rosa -med glitterstenar.

Eller så köper jag dem.

Eller så kan jag köpa dessa och sen skaffa mig ett par rosa satinsnören att ha till istället för dem där tråkiga svarta.

Jag fick en invite till Voddler, en variant av Spotify fast för filmer, av Egomamma. Det passar mig skitbra eftersom jag gillar filmer och har inget bättre för mig på kvällarna. Det tog mig ett tag att ladda ner programmet eftersom min dator krånglade. Efter ett tag så funkade det hyfsat så jag tänkte vänta tills på kvällen innan jag ska se på min första film.

Senare på kvällen kunde jag inte starta Internet Explorer. Hm… fick rensa hela datorn på skräp. Det var MYCKET skräp. Funkar fortfarande inte… provade ladda ner Firefox. Jag har envist vägrat innan eftersom det var dumt att ha både Explorer och Firefox. Det funkade lite bättre. Jag tänkte att det var en massa onödiga program som gjorde datorn tung. Efter en del rensningar var det samma sak. Tills det slog mig…

Voddler!

Det blev en kortromans mellan oss.

Min kusin är skitsmart har jag märkt nu. Idag satt hon och löste dagens sudoku i dagstidningen alledeles själv idag. Shit,jag känner att jag måste ladda ner Mensas test och be henne göra den.

Hoppas bara hon inte letar efter facit på baksidan…

Fler med genier i familjen/släkten.
Åsa

Här kommer ett recept på en superenkel och supereffektiv skrubb för kroppen.

Förberedelser
Ta ca 1-2 msk strösocker (japp, sånt man har i skafferiet) i en lämplig behållare,gärna glas eller dylikt som är lätt att göra rent. Sen häller du i kallpressad olivolja tills det täcker sockret och rör om. Vill du ha en effektiv skrubb ska det vara fast konsistens (tänk dig Slush) och vill du ha en mildare skrubb ska du ha lite mer olja (tänk dig sockerkaksmet). Detta förbereder du strax innan du ska tvätta dig.

Hur man använder det…
Jo, när du har tvålat in dig och sköjt av det ska du ta en liten näve av skrubben och börjar massera in det på våt hud. Det blir lite kladdig men kommer att göra mirakel sen. Fortsätt så över hela kroppen tills du känner dig nöjd eller det tagit slut. Skölj nu av skrubben med vatten med masserande rörelser. Skölj inte mer än nödvändigt för huden kommer att kännas som det är en massa olja kvar men det är helt naturligt. Det mesta försvinner när du torkar dig med handduken.

Resultat
Voila, nu har du babylen hud!

Tips!
Denna skrubb passar skitbra att använda i samband med bastu. Vilket olja passar som helst så länge det är kallpressat/ekologiskt. Vill du göra större mängd går det bra att förvara i någoting med lock på.

Obs!
Denna skrubb är inte lämplig för ansiktet eftersom sockret är för grovkorniga. Det är inte heller bra att ersätta socker mot salt för salt är vattenbindande och kommer torka ut huden ännu mer. Det blir halt på golvet när du sköljer av skrubben så var försiktig!

Jag läser just nu “Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Den här boken har jag hört så mycket om. Att den både är hemsk, otroligt bra, sorgligt. Ja ni fattar, alla ord som beskriver en bok mycket positivt. Ofta så brukar jag läsa sådana böcker som folk tycker är bra. Men denna har tvekat för jag är rädd för att den ska vara för bra, för sorgligt. Jag är känslig för sådana böcker. De ger mig en klump i magen och en stickande känsla i hjärtat. Som sagt, jag är feg helt enkelt.

Tills nu.

Tills min kusin på 18 år som har läst den i skolan och tycker jag ska läsa den. Så klart man inte fegar ur då! Sagt och gjort börjar jag läsa den och jag har läst halva boken på en dag! Den är så himla detaljerat att jag kan se alla husen, floden och bergen. Jag kan känna hennes glädje och hjälplöshet, känna allt! Boken handlar om Mariam som blir bortgift till en nästan 20 år äldre man. Den handlar om ett glädjerikt Afganistan där alla kan gå fritt i sitt eget land. Där alla, både män och kvinnor arbetar och studerar, sida vid sida. Man kan också läsa om deras ideologi, deras tro och traditioner. Varför en del män vill att deras fruar ska bära Hiqab och varför dessa kvinnor är villig att själv låta sig döljas av denna plagg.

I ett stycke fick Mariams make, Rashid, besök av hans kompisar och då fick hon gå upp i rummet och stanna där. Jag citerar,
“Rashid hade sagt åt Mariam att hon inte fick komma ner förrän besökarna hade gått. Det gjorde Mariam något. Sanningen var att hon till och med kände sig lite smickrad. Rashid betraktade det de två hade tillsammans som något heligt. Hennes heder, hennese namoos, var värd att vaktas. Hans beskyddande inställning fick henne att känna sig värdefull. Uppskattad och värdefull.”

Jag har lite förståelse för hennes resonemang och tankar. Det är samma sak inom vår kultur men då döljer vi inte oss med tyg och sjalar eller undviker män. Snarare så visar vi upp oss. Vi klär oss korrekt, vi pratar korrekt, vi uppför oss korrekt. Vi låter orden, kunskapen och vårt beteende som våra föräldrar har lärt ut, tala för oss. Genom att göra allt rätt visar vi hur väluppfostrade vi är. Vi visar att våra fäder tar hand om oss och vår utbildning, att våra mödrar visar hur man tar hand om sin familj och hushållet. Vi asiatiska kvinnor behåller våra heder genom att tala för oss, visa att vi är en exemplarisk dotter och fru. Inte genom att dölja oss bakom ett plagg och gömma oss för samhället.

Hela boken ger mig magont och ett hugg i hjärtat. Att läsa om dessa kvinnor som inte kan göra något annat är stå ut. Stå ut förnedringen, stå ut med att inte synas. Stå ut våldet. Jag är glad över att jag inte behöver vara en av dem samtidigt som jag gråter över att det finnas flera miljoner som faktist lever så -fortfarande.

Jag fortsätter att utforska det jag lärde mig av egomamma, att göra bilder med runda hörn. Haha, tänk att något så enkelt kan vara så knepigt. Jag har pillat och pillat utan att lyckas. Men nu… nu … jävlar!Ni ska få se så många rundade hörn att ni kommer antagligen segla på hörnet av dataskärmen bara för att hitta något fyrkantig att titta på. Moahaha!

Synd att jag är så förbaskat, jäkla anonym att jag inte kan smälla upp en massa bilder på mig -med rundade hörn. Synd!

Däremot tänker jag bjuda på en bild på mina älskingar! De har inget emot att visa upp sig. Närå, de gör det så gärna så. Vardagsmat för dem. På vissa ställen tar de betalt för att folk ska få se på dem. Det ni! Hur många av er får betalt för att visa upp er? Aha! Jag visste det!
Men ni kan vara lugna, jag bjuder på showen.

Har ni någongång sett en person i nöd men ni tvekar att hjälpa till? Det har hänt mig en gång.

Detta hände under perioden då vi hade fått nya biljettautomater på bussarna och man kunde inte betala direkt till chauffören. Jag satt i mitten av bussen och nära mig stod denna maskin. En kvinna gick fram till den och i handen hade hon två guldpeng. Hon började trycka och klämma. Efter ett tag såg jag att hon stoppade ner mynten i maskinen. Färdigt och klart!tänkte jag. Men nope, jag såg hur hon började frebrillt rota i sina fickor. Jag forstod ingeting först men sen slog det mig. Biljetterna hade höjts, det kostade inte 20kr längre!

Jag tyckte det var så synd om henne och funderade faktiskt att ge henne mina småmynt. Men frågan var om hon skulle ta emot dem och HUR ska hon “betala tillbaka”. Jag vill poängtera att det inte alls var nödvändigt att göra. Däremot så vet jag hur det känns att gå omkring och veta man är skyldig någon pengar. Det är inte kul. Jag skulle absolut betala tillbaka även om det vore EN krona. Därför förstod jag henne lite grand. Det hela slutade med att jag gick av vid min hållplats medan hon fortfarande stod vid automaten. Hur det hela slutade vet jag inte. Nu i efterhand skulle jag ha gett henne mina mynt och sagt: Pay it forward!

Detta är vad jag minns bäst. Sen har det funnits olika stunder då jag kunde ha skickat det vidare. Det kan i princip vara vad som helst. För att hålla till temat så ska man lista tre goda gärningar som man gör för någon och det blir en “pay it forward”-anda av något slag. Eftersom detta är endast teoretiskt så säger vi att allting är möjligt.

1. Erbjuda någon tiggare om jag kan få bjuda på nån litet från tex McDonalds. Hellre lägger jag ut 30-40 spänn om han får något rejält än en massa småmynt som han kanske köper cigg för.

2. När jag var i Vietnam såg jag en fattigdom som var både i form av pengar och kunskap. Man kunde hjälpa dem med ALLT. Det kan vara pengar, mat, skola eller något annat praktiskt. Eftersom detta är teoretiskt skulle jag vilja lära barnen eller de som vill med skolan. Engelska, matte eller något annat. Det är något som de definitivt kommer ha nytta utav och därmed hjälpa sig själv eller andra på något sätt.

3. Jag spinner vidare lite på punkt 2. Att jag öppnar en hjälp-cirkel där alla kan betala efter egen förmåga. Har man mer pengar betalar man mer. Har man inga pengar kan man hjälpa till med något praktiskt. De pengar jag samlar ihop ska jag då ge till en hjälp-organistation som hjälper andra i större usträckning.

Detta är vad jag kommit på. Hur skulle du ha gjort? Andra som har delat med sig om detta ämne:

Har ni någon gång tittat på en film som är så hemsk, så hemsk att ni måste säga till er själva att det är bara på film, inte i verklighet.? Mycket behövs för få mig bli rädd, känslosam men framför allt – illa till mods.  Det har hänt mig en gång…

Därför vill jag att ni ska se United 93.

Det är en skildring om dagen då United Airlines Flight 93 kapades av fyra terrorister. Troligen var målet Vita huset, CIA högkvarter eller Capitol Hill. Planet nådde aldrig sitt mål utan störtlandade utanför Shanksville i Pennsylvania.
Filmen gav dess offer ett ansikte och en chans för oss att följa deras sista dag. Dagen började som vilken annan dag som helst men som blev deras sista dag i livet.
Man hade ett slags vemod redan från början. Man kunde inte ta till sig deras glädje och planeringar inför helgen, just för att man visste. Genom hela filmen hoppades man att de skulle klara sig trots allt. Det hemska började när passagerarna tog upp kampen och gick till motattack. Då var ens hopp som störst. Man hoppades på ett lyckligt slut, man hoppas på de goda ska vinna över de onda. Men det gjorde ont. För innerst inne visste man. Att de snart ska dö. Det visste vi alla innan filmen ens börjat.
Det var vidrigt att se hur dem lyckas ta sig in i förarhytten. Men det var försent. Man kunde se ur deras perspektiv hur marken kom emot i rasande fart och allt blev svart…

Bioduken slocknade och vi alla satt i mörkret. Ingen sa något eller rörde på sig. Man tänkte på en sak, dessa människors liv slocknade på samma sätt. Poff, borta!
Jag visste inte vad jag skulle göra för att få bort den hemska känslan. Känslan av att 37 personer hade offrat sina liv för att några personer fick för sig att leka gud. Alltid när det var en hemsk film tänkte jag att “det var en film, inte verklighet”. Men denna gång gick det inte…

Och det skrämde skiten ur mig.

 Nu, flera år senare blir jag fortfarande upprörd när jag tänker på denna film. Därför föreslår jag, nej, jag vill, önskar, ber er se på United 93. Just för att inte glömma dessa personer och den värld vi faktiskt lever i.

Andra filmer jag tipsar om
WALL-E

Jag vill tipsa er om världens sötaste, mest romantiska och snyggaste film. 

Titanic -släng dig i väggen! För här kommer…

Redan i inledningen föll jag för denna robot. Det gick rakt in i hjärtat när man såg hur han åkte runt och samlade skräp, alldeles ensam i den stora vida världen med skyskrapa efter skyskrapa av sopor. Men han var glad, glad över sitt arbete och de souvenirer han hittade. Han var så mänsklig och dundercharmig. Livet var underbart – tills han mötte Eva. En high-tech robot från ett främmande skepp. Och Walle blev förälskad.

Man blir ju lite “kär och galen” och det gäller även robotar… 

Filmen tar upp aktuella ämnen såsom klimatförändringar,framtiden och mänsligheten. Under hela filmen satt jag med höger handen över bröstet. Det kändes som jag har fått lokalbedövning just där. Man blev alldeles varm inombords. Det är omöjligt att inte falla för denna figur!

Jag kan inte beskriva filmen på annat sätt än såhär…  OHMYGOD!

Så.. ni som inte har sett WALL-E… gå och se den NU! Annars vet ni vad ni kan köpa som julklapp.

Så himla söt bild!

Min recension om United 93, en av de planerna den 11:e sept.

Vill du har fler tips?

Många godinar på Svt Play.

Överraska med en kaka med amarettosmak.