Allt om ‘Saker i ett nötskal’

Idag skulle jag ju paddla. Sent på lördan började jag fixa mat och packning. Då gick jag även in på yr.no för att kolla på vädret en sista gång. Tänkte för mig själv att det var lite onödigt för när jag såg det sist, lördagsmorgon, var det 22 grader med sol. Vad fick jag se då? REGN, 16 grader och REGN. Helvete! Va sjutton gör man då??

Jo, då tänkte jag att vi, kanotgänget, kunde gå och äta brunch. De andra tyckte det var en dyr idé så det blev bara två personer. Jag och en ny kille i gänget. Varför inte? Bara för att han är ny och jag har inte pratat så mycket så betyder det inte att han är horrible. (Bara för att vi råka va olikkönade måste det inte betyda att det är en dejt heller.) Vi bestämde oss för att ses utanför stället när det öppnar. Jag var 15min sen för jag fick stpringa upp igen och ta på mig min Hagenlöfs jacka (miniparaplyer brukar inte funka på spöregn). Väl inne så valde jag ett bord brevid en stor högtalare och eftersom det var en lyxrestaurang var det till dagens ära livemusik. Vi fick skrika för att höra varandra.

Brunchen var väldig lyxig med sallader i olika varianter. Flera sorters bröd. Allting låg fint uppdukat. När vi kom tillbaka till bordet låg en grillpanna med olika slags kött. Grillade räkor, kyckligklubbor mm. Den nye grabben var liten i maten och gillade inte kött. Jag som inte tycker om att hävda mig vågade inte släppa loss. Vill ju inte att han ska tro att jag brukar äta som en gris. När kall rätterna och varm rätterna var avklarade så letade jag efter dessertbordet. Sådär lite nonchalant ni vet, “har de inte kaffe och kaka här?” Tja, han påpekade att de hade pannkakor med glass men gjorde inget för att gå och ta. Jag satt kvar jag med. Vill ju inte vara för på. Vi satt där en stund och efter ett tag så tyckte han att det var dags att gå. Vi sa hejdå plus annat fjäskigt. Jag satt kvar och drack upp mitt vatten. Och sneglade lite på dessertbordet (som jag råkade hitta när jag gick ör att hämta vatten…) De hade Tiramisu, biscotti och glass. I STORA MÄNGDER. Man fick gå och ta själv. Jag tog en rejäl bit av varje. Det som började på T och på G alltså. Där satt jag och njöt av himmelen. Tills en klar blixt träffade mig. -Notan! Tog han den eller gick han bara? Jag hade helt glömt bort att fråga om man skulle betala direkt eller senare. Jag hörde inte honom nämna något så det måste betyda…

*ridå*

Det finns vissa saker man inte ska säga. Tex ska man inte nämna, kommentera eller undra och framför allt jubla över ens barn inte har varit sjuk heeelaa denna årstid. Nästa dag kommer du hitta barnet med snorig som fan i flera veckors tid. Det andra exemplet är att du inte ska klaga att du ska jobba nästa dag fastän du egentligen borde vara ledig. För då kommer du få jobba r e s t e n av veckan.

Igår klagade jag på att jag skulle upp nästa dag och jobba fastän det är min lediga dag. Imorse fick jag ett samtal. Jag ska jobba dubbla pass resten av veckan med förhoppningsvis lite halvdag på ons. För då ska jag ha en dejt med mina stora härliga robusta tvättmaskiner nere i tvättstugan. Woho!

Lärdom no. 1
Klaga aldrig över något litet för det kommer alltid bli värre.

I dagens DN kan man läsa att en ny tidning är på G. Men den är inte till vilka som helst och inte om vad som helst. Det är “text och bilder på nakna män och kvinnor -som bara blinda kan ta del av”. Japp, du läste rätt, det är en porrblaska i punktskrift. Playboy har redan en version i punktskrift men utan bilder. Lite kul för de är ju kända för sina “bilder”.

Det första som slog mig, varför inte? Om vi vanliga människor lever i en värld med för mycker sexrelaterade medier så varför får inte de blinda ta del av det också. Nuförtiden är det inget skam med porr. Visst är det fortfarande ett känsligt ämne men inte skamligt. Fast om man vänder på det hela så undrar jag om blinda behöver denna typ av tidning. Anledning till att vi behöver tidning, film etc är ju för att trigga fantasin. Att väcka upp något som vi gillar att se, känna och uppleva. Jag undrar då hur denna tidning i punkskrift kan komma till nytta. De är ju blinda, hur kan de då veta hur saker ser ut? Hur kan de relatera texten med det de har skapat i sitt eget huvud?

Nu menar jag inte att blinda inte har något sexuellt liv utan jag menar att eftersom de inte kan använda sin syn så måste de använda andra sinnen. Känlsen, hörseln (om de har det kvar), lukten och framför allt fantasin. De skapar en illusion som endast de vet hur den ser ut. Endast de vet att denna illusion förknippar med erotik. Olika personer har olika illusioner beroende på tycke men det är en sak “vi andra” har gemensamt, bilder. Vi kan relatera våra illusioner med bilder. Bilder på våra partner, på vackra modeller, osv. Det viktigaste är att våra fanatasier kan printas ner på papper. Jag undrar hur de blindas illusioner ser ut? Kan det vara samma som våra? Dessa saker har jag absolut ingen aning om eftersom jag inte känner några blinda. Detta är vad jag tror och funderar på. Om ni vet hur det ligger till får ni gärna dela av er. Sen undrar jag hur det går till praktiskt? Är man två där den ena läser högt och den andra, ja ni vet…

Själva nyhetsartikeln kan ni läsa här.

Jag hittade denna underbara bild när jag googlade på “Playboy”. OM jag någon gång i mitt liv skulle köpa ett exemplar av dem skulle det definitivt vara denna. Haha, helt UNDERBAR! Klicka på bilden för att gå till källan.

Jag fick en invite till Voddler, en variant av Spotify fast för filmer, av Egomamma. Det passar mig skitbra eftersom jag gillar filmer och har inget bättre för mig på kvällarna. Det tog mig ett tag att ladda ner programmet eftersom min dator krånglade. Efter ett tag så funkade det hyfsat så jag tänkte vänta tills på kvällen innan jag ska se på min första film.

Senare på kvällen kunde jag inte starta Internet Explorer. Hm… fick rensa hela datorn på skräp. Det var MYCKET skräp. Funkar fortfarande inte… provade ladda ner Firefox. Jag har envist vägrat innan eftersom det var dumt att ha både Explorer och Firefox. Det funkade lite bättre. Jag tänkte att det var en massa onödiga program som gjorde datorn tung. Efter en del rensningar var det samma sak. Tills det slog mig…

Voddler!

Det blev en kortromans mellan oss.

Min kusin är skitsmart har jag märkt nu. Idag satt hon och löste dagens sudoku i dagstidningen alledeles själv idag. Shit,jag känner att jag måste ladda ner Mensas test och be henne göra den.

Hoppas bara hon inte letar efter facit på baksidan…

Fler med genier i familjen/släkten.
Åsa

Asså, jag vill ha påskmiddag. Är så himlans sugen på sill, potatis, gravad lax och kokos prickar. Faaaan!

Nu är jag så jäkla trött på all snö!

Det var jag redan efter 3e dan när det snöade i julas. Då tyckte jag att en vit jul kan vara kul. Och det lär regna bort snart. Visst gjorde det det. Men det fortsatte att snöa efteråt. Och det har inte slutat än. Nu är snöhögen utanför oss snart högre än mig, och det säger ganska mycket…

SNÄLLLA “han som gör snö där uppe”, är det inte dags för semester eller något liknande? Låt Mr Sunshine återgå till jobbet och sprida lite sol och värme. Det enda värme jag känner till just nu är det som kommer från elementet. Och man kan inte bära med sig en sån överallt. Det suger som fan här alltså!

Jag tycker vi ska demostrera. Jag tycker vi ska skicka papperslyktor till himlen med såna lappar som man brukar få vid val, fast utan rutor och namn. Endast en mening räcker…

BORT MED SNÖ!
BORT MED SNÖ!
BOOOOORT MED SNÖÖÖÖÖÖ!

Eller varför inte skriva:

Fuck You Snö!

Snö är fint på kort.

Jag råkade hitta detta recpet när jag rensade mina saker. Det skrev jag när jag var inne på sjukhuset under julen. Tyckte det lät spännande och skrev ner det på en servett. Haha! Nu ska jag skriva det i min blogg så jag inte tappar bort det. Även om julen är förbi så är det fortfarande snö ute. Kan man säga att det är vinter än?

Adventskaka med saffran och glögg

25g jäst för söta degar
2,5dl mjölk, 37 grader
½g saffran
3/4dl socker
1krm salt
7dl vetemjöl
75g mjukt smör

Fyllning
150g mandelmassa
50g mjukt smör
½dl eussin
3msk glögg

Pensling1 ägg
Dekor
50g mandelspån florsocker

Ugn: 200C

Gör så här:
1. Smula jästen i en bunke. Häll över mjölken och rör tills jästen har löst sig. Tillsätt stött saffran, socker, salt och det mesta av mjölet. Blanda till en deg. Tillsätt smöret i klickar och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa övertäckt i ca 40 minuter.
2. Mixa mandelmassa, smör, russin och glögg till fyllningen. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta ihop den. Dela degen i två bitar som kavlas till runda plattor, ca 30 cm i diameter. Lägg en degplatta på en plåt med bakplåtspapper.
3. Bred fyllningen på plattan, spara en ca 2 cm bred kant. Pensla kanten med vatten. Rulla upp den andra degplattan på kavelpinnen och rulla ut den över fyllningen. Tryck ihop kanterna med handen.
4. Klipp ett flätmönster runt om kakans kant och vik degflikarna inåt. Låt jäsa, ca 30 minuter. Pensla kakan med uppvispat ägg och strö över mandelspån. Grädda i nedre delen av ugnen, ca 25 minuter. Låt kakan svalna på brödgaller. Pudra över florsocker före serveringen.

Tips!
Låt gärna russinen ligga och dra i glöggen, ca 1 timme.

Hela artikeln hittar ni här. Även bilden har jag tagit därifrån.

Just nu känns det som jag sitter fast i kvicksand. Jag kan inte komma loss, röra på mig. Det är något som håller mig fast. Ju mer jag kämpar desto mer dras jag ner. Vad ska man göra? Jag vill inte mer. Jag vill inte vara låst, jag vill inte vara där nere. Jag har varit där. Det är mörkt, dystert, kallt och inget kul. Jag mår illa vid tanken, får panik och börjar hyperventilera. Jag vill inte!

Det var så länge sen att jag trodde det var över. Att jag besegrade mörkret och sandmonstret. Att jag var så högt upp att den inte kan nå mig längre. Att jag inte kan bli neddragen i skiten igen. Haha! Lik förbaskat har den lyckats komma tillbaka när den såg att jag har sänkt garden. Likt förbaskat kryper den jävla monstret fram igen och förgiftar mig, mitt inre, min tillvaro. Allt och alla blir påverkad av monstret. Jag blir negativ, deprimerad och sur. Det spelar ingen roll vem eller vad, jag kan stå och skrika, sura eller vara riktig ohövlig mot folk. Usch, fy och blä! Detta är inte första gången, det har hänt innan – många gånger innan. Jag har försökt minska på skadorna men det har varit svårt, riktigt svårt. Lika svårt som att rädda någon när man själv är skadad. För jag är skadad, förgiftad. Inuti mig sitter det ett monster som sprutar ut sitt gift då och då. Varje gång blir jag dyster, sluter mig som en mussla och äter min glass. I min ensamhet där mörkret råder, långt långt därnere.

När det var som värst tänkte jag att alla skulle lämna mig, vända mig ryggen om de fick veta vad som döljer under ytan. Men det visade sig vara fel. Tvärtom så var de ett stöd för mig och hjälpte mig ur allt. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag mötte dessa människor. Utan dem vet jag inte vem jag skulle blivit idag. Det har aldrig gått så långt att jag har haft självmordstankar eller börja med skära sig själv eller andra typiska saker. Riktigt varför vet jag inte men jag har alltid tänkt mig att jag just då befann mig i en väldigt väldigt mörk tunnel. Och någonstans längre fram ska det finnas en öppning, ljuset. Vägen dit har varit krångligt men också mycket givande. Ibland ser jag ljuset väldig tydlig och ibland kan den plötslig försvinna. Men jag vet att den finns där. Även om en stor jäkla monster sitter och skymmer den.

Det har gått flera år sedan den värsta tiden. Jag har varit “där nere” i kortare vändor och alltid kommit upp ganska oskadd. Jag har börjat lära mig hantera det hela och framför allt lära mig symptomerna. Då försöker jag med all min kraft hålla tillbaka det. Så länge jag håller mina monster i schack är det JAG som har kontrollen. Kontrollen över mig själv, mitt inre och framför allt över mitt liv. För det är trots allt det enda jag har, kontrollen över när det ska vara upp eller ner.

Bilden är tagen från ritmallar.com och färglagt av mig.

Hur funkar detta med dejting egentligen? Ska man sticka ner på krogen och haffa någon eller ska man fiska lite i cyberhavet? OM man får till en intressant person, vad gör man då? Tel nr, msn eller adress? Ska man ge eller ta?

Jag är inte så mycket för att ragga ute. Känns som jag inte syns bland alla andra snygga, söta, smala tjejerna. “Asiatiska tjejer är såå exotiska!”  -My ass!

Vad händer via nätet då? Han skriver något intressant, du svarar och poff.. så har ni chattat i timmar. Du funderar på att ge honom din msn. Det första man frågar efter, är förstås BILD.

Tänk om du inte gillar hans bild eller ännu värre. Att han inte gillar din bild! Jag menar, självklart är det ok om du ratar andras bilder men det är förbjudet att dissa dig. Det är ju… elakt, för att inte tala om ytligt.

Nästa steg i ordningen är att ses irl. Vart då någonstans? Café, bio eller hemma hos nån? Det finns en massa “detta ska du tänka på”- punkter när det gäller att träffa någon från internet. Hur farligt och säkert är det egentligen? Skulle du våga gå hem till någon och ta en fika eller föredrar du ute? Gör det skillnad om killen eller tjejen är gästen?

Nu kommer något mycket konstigt tycker jag. Ska man va snyggklädd eller vanligklädd? Varför ska man behöva ta en dusch och sminka upp sig och köra hela kittet? Jag ska inte hoppa på honom det första jag gör. Skitsamma om jag har rakat bena eller inte. Räcker det inte med parfym?

Vi lever i ett samhälle där allt ska vara tipp topp perfekt. Kvinnan ska bländas av skönhet och perfektion och mannen lyses upp av sin generositet och charm. Där alla har förutfattade meningar om allt och alla. Pga. av det ska jag hoppa in i duschen.

En snabbis bara, men…

Jag v ä g r a r använda schampo/tvål. Nån måtta får det faktiskt vara!

Bild från dejtingsverige.se