Allt om ‘layouts’

Jag fortsätter att utforska det jag lärde mig av egomamma, att göra bilder med runda hörn. Haha, tänk att något så enkelt kan vara så knepigt. Jag har pillat och pillat utan att lyckas. Men nu… nu … jävlar!Ni ska få se så många rundade hörn att ni kommer antagligen segla på hörnet av dataskärmen bara för att hitta något fyrkantig att titta på. Moahaha!

Synd att jag är så förbaskat, jäkla anonym att jag inte kan smälla upp en massa bilder på mig -med rundade hörn. Synd!

Däremot tänker jag bjuda på en bild på mina älskingar! De har inget emot att visa upp sig. Närå, de gör det så gärna så. Vardagsmat för dem. På vissa ställen tar de betalt för att folk ska få se på dem. Det ni! Hur många av er får betalt för att visa upp er? Aha! Jag visste det!
Men ni kan vara lugna, jag bjuder på showen.

Ibland går jag på rosa moln. Tror att allt är så himla lätt och skitenkelt att fixa. Med lite jävla anama ska allt lösa sig. Eller? Nja, inte så enkelt.

Jag har tänkt skaffa ett eget domän och flytta hela min älskade blogg till ett eget webhotell. Min dröm är att bli oberoende av WordPress. Där jag kan ha vilken layout jag vill. Skriva med vilka typsnitt och storlekar jag känner för. Helt och hållet efter min fantasi.

Projekt MBD (Min drömblogg) börjar ta form i min hjärna. Jag surfade runt och letade efter information om olika webbhotell. Efter mycket velande så har jag bestämt mig vilket jag ska ha. Men det får bli en hemlighet så länge. Jag har även skaffat mig ett domän. Med dessa två saker är jag redo att sparka igång mitt projekt.

Trodde jag.

Först skulle jag flytta över min domän. Fine, det klarade jag efter ett tag. Och lyckas ladda ner wordpress programmet till min webhotell. Men sen då? Nu kommer själva script och kodningsdelen som jag är lite allergisk mot. Reaktionen blir att min hjärna får en blackout och minns ingenting. Det hände i gymnasiet när jag läste Data&IT. Jag säger bara,blackout är inget kul. Därför undviker jag det gärna. Tills nu…

Jag är villig att lära mig det! Även om jag känner mig lite som Rainman och behöver ta små små steg i taget. Det svåra är inte att lära sig utan VEM LÄR MIG? Jag sitter här och vet inte ens vilken knapp jag ska trycka på härnäst. Jag skulle behöva en Ikea manual.

Nä, jag ger upp för dan. Går och lägger mig istället. Förhoppningsvis drömmer jag om min bloggprins som kommer och räddar mig. Eller om någon snygg, snäll och sexig programmerare. Eller kanske båda delarna.