Allt om ‘Jag filosoferar’

Åååhh va mycket bloggande det varit det senaste dagarna. Ser ni? Det är knappast jag hinner med att skriva och ni att läsa. Eller hur?

Mmm… om det vore så. Tyvärr har jag någon forma av bloggtorka nu. Jag har haft en massa massa tankar och funderingar hela tiden, varje sekund. Men jag kan inte få ner det på papper. Det tar stopp någonstans i maskineriet och ingeting produktiv kommer fram. Jag har haft ledig i tre dagar i sträck, vilket är rekord för mig. Jag trodde då att jag skulle få ladda batterierna. Vara pigg och fräsch, komma på skitsmarta och käcka inlägg. Skit är vad det blev utav det hela. Imorgon jobbar jag igen och denna helg/ledighet kan jag summera med ett ord: Jaha…?

Jaha, vart tog ledigheten vägen? Jaha, skulle jag inte bli pigg och superbloggig? Jaha, är det dags att jobba igen? Hela denna tid har fått mig att reflektera över en sak. Hur mycket “ledighet” har vi egentligen? Vad innebär det, är man ledig från arbetet eller sina plikter? Det känns som jag är tröttare av att vara ledig än att jobba. För då kan det summeras så här: vakna, jobba, hem, sova. Sen upprepas allt om igen nästa dag. Däremot när man är ledig så måste man aktivera sig, vara social, göra saker som man inte hann för man jobbade. Helt plötsligt så är dagens lista betydligt längre. Borde det inte vara tvärtom?

Det sker runt omkring oss hela tiden med ursäkten: ”Ingen märker det” eller ”Alla gör det”. Att sno från sitt jobb. En del tycker inte ens det är att snatta, snarare en självklarhet. Denna självklara attityd får mig att tänka på något annat. Hur det är om man tar ett steg längre. När man inte tar hem en penna av en vana utan när man har snatteri som jobb. Jag har tagit mig friheten och ger veckans bloggtema en liten tvist.

Fröken UppochNers bloggtema: Att snatta som jobb

Överallt kan man läsa att snatteri är butikernas största problem. Oavsett vilket säkerhetssystem eller antal väktare dem har så lyckas de jävlarna rafsa åt sig saker. In med tomma fickor, ut med halva butiken – obetalda. Hur lyckas de? Och framför allt VARFÖR?
Jag antar för att det är enkelt och framför allt lönsamt. Tänk er, ni tar en sak som kostar för er 0 kr. Denna pryl kan ni sälja vidare för tex halva priset och ni tjänar ändå på det. Frågan är vem köper dessa saker? – Svar:  ALLA! Nu överdriver jag med alla men det är nästan sant. När jag var liten skedde sådana här försäljningar på udda ställen. Man kunde åka 1 timme med flera bussbyten. Tillslut kunde man hamna hemma hos en bekants bekant i någon okänd förort. Nu sker det överallt. Ute i förorten, i centrum, och inte minst på internet. Åh, underbara, älskade Tradera och framförallt Blocket. Så fina, lyxiga saker för en billig slant. Blir folk inte misstänksamma? Jo, men bryr dem sig? Inte så värst mycket. Det är pengarna som styr och framför allt är det lättare att slå undan samvetet. Det är lättare att klicka hem saker än att stå och betala kontant till någon snubbe på gatan. Även om det är samma princip.

Jag kan erkänna att jag har åkt till bekantens bekant i förorten. Jag skyller på den klassiska frasen ”ung och naiv”, vilket jag också var. 15-16 år gammal åkte jag med en släkting till hennes kompis ute i någon håla. Framme så tog denne person fram allt hon hade till ”försäljning”. Ojojoj, det var allt från smink, parfym, kläder till mer udda saker som elektronik, knivar, stekpannor. Jag var mer fascinerad över hela fenomenet än varorna. Jag tyckte det var kul med så billiga saker men samtidigt så visste jag att det var fel. Man snor inte och man köper inte heller inte stöldgods.  Medan min släkting, hon pekade i princip på allt som fanns där. Det var första och sista gången jag gjorde något sådant. Sen kanske jag råkat klicka hem något suspekt på tradera också.

Lite kul det där med etik och moral. – Så länge det intehandlar  om MIG så är det fullkomligt ok. Det är ju sådana som min släkting som gör att hela fenomenet existerar. Produkt och efterfrågan gäller precis överallt. Ibland blir man mörkrädd, riktig mörkrädd. Vart är vi människor på väg? Var är våra samveten och moral? Du skulle aldrig i ditt liv gå in i en butik och lägga ner en burk i väskan men du stödjer de som har gjort det – med ett leende. Är det sånt här vi lär ut till våra barn?

Andra som skrivit om samma tema Att snatta från sitt jobb.

Sossessa
Tre mot en

Höst har blivit till vinter, balettskor har bytts ut mot kängor. Gamla tankar ersätts av nya. Men det finns något som förblir oförändrad.

Det har gått flera veckor nu. Det har blivit lättare att härda ut men jag trodde verkligen inte att det skulle göra så här ont. Hur kan det fortfarande vara så? Vad innebär denna smärta? Att jag var naiv och trodde på dig? Att du betydde mer för mig än jag vågade erkänna…

Det känns som du knäppt fast ett skärp över hela bröstkorgen och sen drar åt. Det gör så ont, så ont! Som om alla mina revben böjer på sig och sticker rakt in i hjärtat.

Men det är inte något bälte över bröstet eller några ben i hjärtat. Det är du och dina handlingar! Dina ord är som slag i mellangäret. Jag tappar andan och vacklar till.

Förstår du inte att ditt beteende skadar folk? Oavsikligt men jävligt effektiv. När du försöker förklara,ursäkta,slingra dig, skär orden in i hjärtat. -Som en pizza slicer in action.

Frågan är om du vet om det? Frågan är om du ens bryr dig. Men den allra största frågan återstår…

Varför i herrens namn bryr jag mig? Det borde va enkelt. Du är snäll, jag är snäll. Du bjuder mig, jag bjuder dig. Du ignorerar mig, jag ignorerar dig. Ett plus ett blir två.

Men så är det inte. Du är snäll, jag kan vara snäll. Du bjuder, jag kan också bjuda. Du ignorerar mig men jag kan inte ignorera dig. Det är då jag tänker, grubblar, förbannar, vill sparka dig i arslet. För att det gör så jäklans ont i bröstet. Så himlans ont att jag vill hellre slita ut mitt hjärta och bli en Fröken Hjärtlös.

Men ska göra jag något? Nej! Jag ska låtsas vara oberörd, låtsas vara cool. För om jag inte gör det, kommer du att få veta om det här. Du kommer få veta hur mycket jag bryr mig, hur mycket du betyder för mig. Så … nej!

Jag ska bara tacka för mig, glömma allt och jag gå vidare.

You can break my heart but not my soul.

Läs mer om mina tankar angående skönhetsideal och silikoner och min fristad.