Allt om ‘Hälsa’

Jag har tagit min Otrivin Comp i exakt en vecka nu. Igår tänkte jag kolla upp hur länge man egentligen kunde använda den där sprayen. Jag rotade fram bipacksedeln för att se vad det eg står om denna dunderspray. Det var många “AHA!”, “Oj då!” och lite andra ord som kom ur mig. Visste ni att:

#1 Man kan använda det i 7 dagar (10 dagar fick jag veta). *Aha*

#2 Man ska snyta sig INNAN man använder det. Och man ska endast spruta en gång i vardera näsborre. *Oj då* Tja, jag tänkte mer att om jag körde upp saken långt upp i näsan så kan jag spruta TVÅ ggr istället. Första spray-duschen tog upp av snoret, andra spray-dusch gick vidare in i näsan. Jag fick lite spray och snoret också. Win-win situation asså.

#3 Vanligaste biverking: Muntorrhet och blodig sekret i näsan. *AHA!* Det var därför jag drack hela tiden och fick blodiga näsdukar. Ingen allvarlig sjukdom på G. Puuh!

#4 Vanlig biverkning: Huvudvärk *AHAAA!* Det var DÄRFÖR jag måste starta alla mornar och kvällar med en Panodil a la 500mg.

#5 Mindre vanlig biverkning: Yrsel!! *Vad i helvete!?! J-kla arlse-spray!*

Igår skulle jag till Hemköp och köpa Knorrs goda soppor. Hade inget vidare matlust men måste ha något i mig. När jag gick förbi charkdisken såg jag en massa kycklingvingar. Guud, jag ÄLSKAR kycklingvingar med sweet chilli sås. Det är som ketchup för mig. Det slutade med att jag köpte två påsar snabbsoppor och 600gr kycklingvingar (10st). Nu har jag två stycken vingar kvar i kylen som jag ska ha till middag. *lycklig*

Ni kanske undrar hur det gick med tårtan? Jag gick förbi dessertdisken men drog mig för att köpa det. 2 stycken prinsessbakelser skulle inte räcka för mig och köpa en hel längd skulle kosta för mycket. Sen glömde jag bort det så fort jag såg kycklingarna. Vilket var bra för de kostade bara 30kr.

Jag har varit sjuk sen igår, lite hängig, snuvig och yr i mössan. Inget allvarligt utan mer som en urladdad batteri. Jag var dålig redan på lördagen men jag visste att det skulle vara lugnt på jobbet så jag gick dit ändå. Jag kommer ju vara ledig nästa dag så det va synd och slita upp min kollega från hennes ledighet, lördag och allt. Men det var segt. För snabba rörelser gjorde mig yr i mössan och jag måste vara beredd på att huka mig ner för att nysa i armvecket var 10e minut. Mycket irriterande!

Nu har jag varit hemma och tagit det lugnt. För första gången har jag använt nässpray. Frivilligt. Jag blev lurad på den dyraste sprayen som ska hjälpa mot både täpp i näsan och rinnande snuva. Jag hade inget minne av något rinnande men va fasen, jobbigt om det skulle rinna när det inte är täppt längre. Hela söndan har jag ägnat åt småätande, slötittande på film online och druckit en massa te. Av någon anledning är jag sugen på massor av saker. Prinsesstårta, Budapest, chips och massa annat. Jag trodde man inte skulle ha någon matlust alls när man är sjuk?

Idag ska jag till Ortodonti. jag kan tänka mig att ni vet vad det är så jag behöver inte skriva till betydelsen. Det var längesen jag var där så det blir ett kärt återbesök. Om än dyr sådan.

Igår var det en stor dag. Igår skulle jag ta bort mina två fläckar. Tack gumman, för att du följde med mig. Trots att du var lika rädd som mig, om inte mer. Gud vad nervös jag var när steg in i rummet. Läkarn var lite snurrig.

Hon frågade vad jag gjorde där. Jaaa… jag skulle ju bli snittad?Just det, så var det ja! Vill du operera nu idag?!?Ehhh operera? Snitta mernar du väl?

Efter en del ordsdefinitioner fick jag gå in till en annan sal och ligga på britsen. Och få bedövningsmedel tandläkarmedel. Jag tål mycket men fan inte tandläkarmedlet. FY FARAO VAD I HELSICKE ONT DET GJORDE! Efter ett tag så började det verka och jag kände hur hon grävde och klippa på min hals. Efter 1 minut såg jag en liten hudflik trilla ner i en provburk. One down, one to go! Här behövde hon sy med ETT stygn. Nästa prick gick lika fort och där behövde hon inte ens sy utan bara höll ihop det med kirurgtejp. Allting gick på 30 minuter. Nu har jag två tejpbitar på halsen. Och jag glömde bort och fråga hur länge de ska sitta kvar. Synd att ta bort för tidigt samtidigt som jag måste ju tvätta håret på nåt sätt.

För att vara en 100% bloggerska skall jag naturligtvis ta en bild INNAN snittet. Men tyvärr så glömde jag det (helt förståeligt va?) Däremot har jag tagit ett efteråt. Med tejp och allt.

Om ni vill läsa något roligt men ÄCKLIGT gå in hos Åsa. Jag tror inte min dag blir så men man kan hoppas på något lika roligt iaf.

Så var det dags för läkarbesöket L. Det var bara och knalla sig dit och vänta på doktorn ropa upp. Efter vad som kändes 100 år hördes mitt namn. Jag gick in genom dörren, skakade tass, satt mig ner och började nojja.

- Jaha, vad är det för fläck du vill visa?
- Joo, den här som jag har haft sen liten och nu har den börjat bli mörkare.
- Ok, då ska vi kika på den och de andra fläckarna. /… / Jo, det är oregelbunden form på den. Men jag ser även den fläcken brevid är också lite misstänksam. Dem två ska vi ta bort. Det är normalt på de övriga på kroppen.

Här har jag blivit en aning blek och det stod tomt i hjärnan på mig.

- Ta bort, hur då?
- Man ger lokalbedövning först. Sen snittar bort hela fläcken och nån millimeter runt omkring. Det skickar man på analys och du kommer få ett brev hem.
Snitta? Analys?
- Ehhh..
-Ok, Då ska vi boka en tid bara. Vad sägs som det här datumet?
- Ehh… ok.

Hela undersökningen tog max 15 minuter. Jag tog mig till hissen utan ens fatta hur det gick till. Jaha, de ska snitta mig i slutet av juni. Jaha…

För några veckor sedan upptäckte jag något konstigt med en av mina tusen leverfläckar på kroppen. Jag tyckte den såg mörkare ut samtidigt som det var annorlunda nyans vid kanterna. Men jag var osäker, jag stirrar inte på den varje gång så det kan hända att den har alltid varit så. Jag lät det bero. Några dagar senare såg den likadant ut. Mörkare, djupare och konstigare. Alla som läser Aftonbladet vet ju att alla förändringar på kroppen kan vara dödlig så jag tog det på dödligt allvar. Jag ringde till primärvården.

- Hej, jag vill boka en läkartid. Det gäller en av mina leverfläckar. Den ser konstig ut.
– Va menar du? Har den börjat blöda eller vuxit i storlek?
– Nä, den har blivit mörkare… *gulp*
– Jaaahaa… men du vet väl att dem brukar bli mörkare när solen tittar fram. Det har ju varit ganska soligt de senaste dagarna.
-Joo, jag vet… meeen… asså… det har aldrig hänt förut… eehh…
Ok, här började jag känna mig som ett fån. Klart man ringer när man får blödande och jättelika fläckar. Ingen prick som bara fått lite “tan” på sig.

*lång paus från oss båda. Jag som funderar på hur jag ska övertyga henne att jag behöver en tid. Hon som väntar på att jag ska vifta bort det och lägga på luren*

- Ok men vi gör såhär då. Jag kollar vad det finns för tider. Men eftersom detta inte är något akut så kan du få en tid längre fram.
- Va bra, tack! *puust*

Lättad över att lyckas övertala henne och ge mig en tid men samtidigt lite osäker. Tänk om det var som hon sa, en prick som har fått årets första solbränna, en prick som aldrig fått färg innan? Men tänk om jag har rätt? Det är något mysko med fläcken. Jag vill inte va den som hamnar på löpsedeln “Hon gick med cancer i xx månader. Trodde det var solbränna”. Som sagt, man kan bli nojjig för ingeting.

To be continued…

Edit: Rosa bandet bilden syftar inte på nån bröstcancertumör. Den var snygg helt enkelt.

Nu har en liten prinssessa tagit sitt sista andetag och checkat ut. Hon har kämpat så länge och så hårt i motvind. Både henne och henes familj har käpmat och hoppas. När man trodde på mirakel visade livet på dess orättvisor. -Flera gånger om. Tillslut gav läkarna upp. Det var inget mer de kunde göra. Nu har Lova gått vidare efter att kommit hem i några dagar. Nu har Lova inte ont, kramper eller annat dumt. Nu har hon blivit en av himlens änglar. En ängel vars uppgift är att vaka över hennes nära och kära.

Lova, du finns i mina tankar och bön. Må du få frid och glädje där du befinner dig.

Idag

Livet suger ibland, eller rätt ofta för att vara ärlig. Men samtidigt också en gåva fastän man inte alltid ser det. Man är så van vid sitt liv, sina stunder och allt omkring att man istället går och blir irriterad över småsaker. Att hissen är trasig, chefen är dum, jobbet är skit. Men du har ett hem trots trapporna. Du har ett arbete även om det inte är ditt drömjobb eller jobbar med din förebild. Allt är bara skitsnack. En massa gnäll från de som är bortskämda med sina bekvämligheter.

Jag följer Lovas dagliga kamp mot skitbajsfucking cancer och det ser dyster ut. Beckmörk. Doktorn har sagt att de ska avbryta strålningen för det bara gör allting sämre. Om läkarna säger det, så är det skit skit skit. Jag vågar inte ens tänka dem tankar eller känna dem känslor som flyger inom Lovas nära och kära just nu. Sånt existerar inte. Får inte! Plötsligt känns dumma chefer mindre dumma och jobbet mindre skit. Plötsligt känner man sig riktig lottad. Lottad över att det är ens största beskymmer just nu.