Fördelar med att komma hem till Sverige:
* Jag slipper svettas längre. Här kan man faktiskt gå omkring utan att behöva bada i svett.
* Det finns riktig vaniljglass. Och Pizza. Och Chips
* Jag slipper en massa oljud. Så som motorcyklar. Tutande från alla bilar, mc och cyklar.
* Jag kan gå över gatan utan att bli påkörd.

Nackdelar med att komma hem till Sverige
* Jag måste själv brygga morgonkaffet
* Jag måste själv städa.
* Jag måste själv tvätta kläderna.
* Jag måste själv handla och laga mat.
* Jag måste jobba.

Hmm… varför är jag här. Egentligen????

Läs även detta

• No Related Post

Om ni vill ha gratis manikyr vet ni vart ni ska vända er.

Läs även detta

• November 5, 2010 -- Naglar x 2
• July 1, 2010 -- Jag ska bli…
• June 29, 2010 -- Billig, billigare, billigast

Men det har jag gjort. BIG TIME!

Det svider, som alkogel på skrapsår. Det blöder, som ett öppet sår. Men det är inget sår. Det är mitt hjärta, mitt innersta, det mest sårbara jag har. Och du gjorde det, du skar ett snitt. Ett litet mikro snitt, utan att ens veta om det. Och jag lät dig göra det, utan att ens stoppa dig. Vad gör jag nu när det svider, blöder och bultar?

Fan, jag som har lovat mig själv att inte låta något sådant hända igen. Varför varför varför dök du upp den dan? Varför kunde du inte bara ignorera migfrån första början? Varför ingorerar du mig efter du har fått min uppmärksamhet?

Nu sitter jag här och är rädd för allt som har med dig att göra. Jag blänger på de som är lång och smal. Jag ryser när jag ser de som klär sig i skjorta med uppvikta armar.

Som dig.

Jag känner mig som en kanin.

Och du är trollkarlen med den höga hatten.

Läs även detta

• January 18, 2011 -- Shit shit shit
• December 9, 2010 -- Vietnam
• June 11, 2010 -- Vurpa på grund av lilla mig

Jag har inte gjort så många resor som jag planerat, vilket är lite tråkigt men det är kul att plugga. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra annars. Känner inte så många här som jag kan hitta på ngt kul med hela dagarna. Sen jobbar ju alla så himla mkt. Men varje gång vi hittar på ngt så är det så himla mysigt. Kan vara allt från gå och äta glass (fritierad glass!!) till bara trotsa runt.

Här är en bild från “Lan Son”,stad nära gränsen till Kina. Det var tagen under min resa till den norra delen av Vietnam.

Edit: Tänka sig att jag faktiskt lyckats skriva ett inlägg. Wooow! Kanske beror det på att jag ligger hemma och är sjuk. Därav har tid och skriva…

Läs även detta

• January 3, 2011 -- Snart är det dags!
• November 23, 2010 -- A lot of Spänning
• September 21, 2010 -- Ska man behöva sätta “detta tillhör…”-lapp?

Det gick ganska bra. Jag reste från Göteborg till Istanbul. Där stannade jag på flygplatsen i drygt 5h. Det var ett stort flygplats med många saker att titta på. Visste ni att det kunde gå hur lätt som helst att shoppa upp 200 dollar. “Poff”, sa det och så var min sedelbunt lite tunnare. Iofs så prakade jag på lite dyra saker. En flaska vodka, en flaska Baileys(!!) två flaskor parfym och lite turkiska delikatesser. Läs: supersöta, sliskiga och mjöliga godis i små paket. Sen tog jag en Frappino Vanilj (varning, väljd detta om du VILL få en smaklös sockerchock) på Starbucks och lånade samtidigt deras Wi-fi.

Sen var det dags för den långa flygresan till Asien. Det var ganska ok. Maten kunde ha varit bättre men man fick ta det som erbjöds. Planet stannade i Bankok för mellanlandning. Jag började lasta ner min handbagage och ryggsäck. När jag var på väg mot utgången såg jag en del asiater sitta kvar på planet. Då blev jag lite förvirrad så jag frågade flygvärdinnan. Ahh, man behövde visst inte gå av planet eftersom den lyfts igen om 45minuter. Där höll jag nästan på att göra bort mig. Så hon bad mig sitta ner på första klassen i några minuter för att släppa förbi alla som skulle av. Jösses, va sköna stolar det var. Och så breda och så långa avstånd. Jag kunde sträcka ut hela mig utan som helst problem. Lyyyyyx!! Jag njöt i hela FEM minuter. Sen var det dags att gå tillbaka till min plats igen. Även denna del av resan gick smidigt. Vädret var 30 grader sol. Lite för varmt för mig som var klädd efter svensk standard. Det var väldigt få vietnameser som skulle med det planet eller annat plan för den delen, för det var väldigt lugnt och man kunde gå igenom passkontrollen utan som helst problem…

…Fast det kanske berodde mer på att jag lade en 5-dollars sedel i passet redan. En ritual som man följer utan att våga ifrågasätta.

Läs även detta

• November 24, 2009 -- Varför jag INTE ska välja Ryanair…
• November 23, 2009 -- Fröken Upp&Ner tipsar Finnair…

Ja, så känns det!

“Shit, ska jag åka imorgon?”
“Shit, ska jag stanna över ett halvår?”
“Shit, kommer jag vara ledig i ett halvår … och göra vad?”
“Shit, nu missar jag en massa här”
“Shit, hur kommer jag klara mig?”
“Shit, vad händer nu?”

Som sagt, ” Shit, shit, shit”

Va? Säger ni att jag har resfeber? Shit, vad är det?

Läs även detta

• May 2, 2011 -- Samma sak överallt?
• December 9, 2010 -- Vietnam
• November 5, 2010 -- Naglar x 2

Min kära kollega slutade för hon hann inte ta hand om sin familj. Jag vill inte vara fördomsfull men en del verkar se “hemmafru” som ett jobb. Och hennes man är ändå inte speciellt rik. Olika människor har olika syn på livet. Det kan ha sina fördelar med att stanna hemma och ta hand om familjen. Maria Montazami gör ju det.

Restaurangen där jag jobbar söker personal för fullt, vilket den har gjort de senaste halvåren. Men nu har det trillat in potentiella typer. Men resten är bara bluffar.

Tex var det en som ringde om jobbet som kock, fastän han kan bara laga pizza, falafel och kebab. Jag undrade då vad han kan bidra med för någonting. Det var mycket han räknade upp. Städa, diska, putsa glas mm. Han kunde tom tänka sig stå i kassan och servera. (Va fan, försöker du sno MITT jobb eller??) Tillslut fick jag ställa 100 000-kronors frågan:

- Om en kund beställer Rödcurry, kan du laga det?

Läs även detta

• April 1, 2011 -- Skepp o’hoj!
• November 23, 2010 -- A lot of Spänning
• September 21, 2010 -- Ska man behöva sätta “detta tillhör…”-lapp?

Det var Sommaren 2007. Min första resa till Vietnam. Mamma och jag där i sex veckor. Den första veckan var spännande och nytt. Nya människor, ny kultur, annorlunda språk. Jag kunde äta alla mina favoriträtter och gå i shorts och klänning i 28graders sol. Men allt hade sina nackdelar. Jag var inte van att vara så beroende av andra. Jag behövde nån som kunde köra mig överallt. Taxi fick jag inte ta pga av rån och våld mot turister. Plus att jag inte fick gå nånstans ensam. Även det pga rån och våld mot turister.

Jag tillbringade dag och natt (bokstavligen, för det fanns bara ett sovrum) tillsammans med mamma. Redan efter en vecka började jag få nog och ville göra något kul. Jag blev frustrerad och sur. Detta var inte vad jag planerade! Att vara 100% beroende av någon annan. Psykiskt sett kändes det som att vara i tonåren igen. Jag kände att jag inte hade kontroll. Jag visste inte vad vi skulle göra, hur länge vi skulle stanna kvar i Saigon, när vi kunde resa runt. Allting berodde på en massa faktorer som jag inte kunde påverka.

När vi var i slutet på vår andra vecka fick jag nog. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde eller sa men plötsligt åkte vi iväg till en resebyrå och bókade en 4-dagars resa till Da Lat (en stad norrut med 20graders sol). På ett 4-stjärnig hotell. Det var awsome! Vi kom hem till Saigon igen,vilade och bytte resväska för att åka igen dagen därpå. Denna gång var det 10-dagars resa till 5 olika ställen runt om i södra delen av landet. Efter den turen hade vi bara en vecka kvar tills det var dags att åka tillbaka till Sverige. Jag var både glad och besviken över att få åka tillbaka. Det kändes som jag inte gjorde någoting under mina 6 veckor.

Nu i efterhand kom jag på att jag var inte alls beredd på det där med att vara passiv. Att be om hjälp varje gång eller att bara ha en person brevid sig vare sig man vill det eller inte. Det var för påträngande och jobbig. Fast egentligen vet jag inte vad som var värst? Att jag inte kunde ha något privatliv alls eller att jag och min mamma inte kan umgås med varandra som alla andra mor/döttrar?

Läs även detta

• May 2, 2011 -- Samma sak överallt?
• January 18, 2011 -- Shit shit shit
• March 17, 2010 -- Vem ska man gå i säng med då?

Jag har blivit modigare på motorvägarna nu. Jag spänner mig mindre och kan slappna av lite mer. Men likförbaskat blir jag alldeles nervös när jag ska in i en tunnel. Plötsligt känns allting jätteläskigt. Att köra i 70 känns som att köra i 110. Trots att jag har precis avverkat en lång 90-vägsträcka.

Nu känner jag hoppet återigen. Visst är det stresigt att bara ha 7 veckor på sig men jag får köra och tuta så får vi se hur långt jag kommit. Förhoppningsvis hela vägen.

Läs även detta

• November 25, 2010 -- Nu gäller det!
• November 9, 2010 -- Jag har en plan!
• June 10, 2010 -- Lättnad

Nu har jag 6,5 veckor på mig att VÅGA köra bil. Och 0,5 vecka på mig att KUNNA köra bil. Heja heja mig!

Gud, fattar inte hur jag ska klara det. Jag blir som ett nervvrak bara jag tänker på dessa datum. GAAAAAH!!

Läs även detta

• November 29, 2010 -- I´m not a Pucko
• November 9, 2010 -- Jag har en plan!
• June 10, 2010 -- Lättnad