Allt om ‘Hälsa’

Jag har tagit min Otrivin Comp i exakt en vecka nu. Igår tänkte jag kolla upp hur länge man egentligen kunde använda den där sprayen. Jag rotade fram bipacksedeln för att se vad det eg står om denna dunderspray. Det var många “AHA!”, “Oj då!” och lite andra ord som kom ur mig. Visste ni att:

#1 Man kan använda det i 7 dagar (10 dagar fick jag veta). *Aha*

#2 Man ska snyta sig INNAN man använder det. Och man ska endast spruta en gång i vardera näsborre. *Oj då* Tja, jag tänkte mer att om jag körde upp saken långt upp i näsan så kan jag spruta TVÅ ggr istället. Första spray-duschen tog upp av snoret, andra spray-dusch gick vidare in i näsan. Jag fick lite spray och snoret också. Win-win situation asså.

#3 Vanligaste biverking: Muntorrhet och blodig sekret i näsan. *AHA!* Det var därför jag drack hela tiden och fick blodiga näsdukar. Ingen allvarlig sjukdom på G. Puuh!

#4 Vanlig biverkning: Huvudvärk *AHAAA!* Det var DÄRFÖR jag måste starta alla mornar och kvällar med en Panodil a la 500mg.

#5 Mindre vanlig biverkning: Yrsel!! *Vad i helvete!?! J-kla arlse-spray!*

Idag ska jag till Ortodonti. jag kan tänka mig att ni vet vad det är så jag behöver inte skriva till betydelsen. Det var längesen jag var där så det blir ett kärt återbesök. Om än dyr sådan.

Igår var det en stor dag. Igår skulle jag ta bort mina två fläckar. Tack gumman, för att du följde med mig. Trots att du var lika rädd som mig, om inte mer. Gud vad nervös jag var när steg in i rummet. Läkarn var lite snurrig.

Hon frågade vad jag gjorde där. Jaaa… jag skulle ju bli snittad?Just det, så var det ja! Vill du operera nu idag?!?Ehhh operera? Snitta mernar du väl?

Efter en del ordsdefinitioner fick jag gå in till en annan sal och ligga på britsen. Och få bedövningsmedel tandläkarmedel. Jag tål mycket men fan inte tandläkarmedlet. FY FARAO VAD I HELSICKE ONT DET GJORDE! Efter ett tag så började det verka och jag kände hur hon grävde och klippa på min hals. Efter 1 minut såg jag en liten hudflik trilla ner i en provburk. One down, one to go! Här behövde hon sy med ETT stygn. Nästa prick gick lika fort och där behövde hon inte ens sy utan bara höll ihop det med kirurgtejp. Allting gick på 30 minuter. Nu har jag två tejpbitar på halsen. Och jag glömde bort och fråga hur länge de ska sitta kvar. Synd att ta bort för tidigt samtidigt som jag måste ju tvätta håret på nåt sätt.

För att vara en 100% bloggerska skall jag naturligtvis ta en bild INNAN snittet. Men tyvärr så glömde jag det (helt förståeligt va?) Däremot har jag tagit ett efteråt. Med tejp och allt.

Om ni vill läsa något roligt men ÄCKLIGT gå in hos Åsa. Jag tror inte min dag blir så men man kan hoppas på något lika roligt iaf.

Så var det dags för läkarbesöket L. Det var bara och knalla sig dit och vänta på doktorn ropa upp. Efter vad som kändes 100 år hördes mitt namn. Jag gick in genom dörren, skakade tass, satt mig ner och började nojja.

- Jaha, vad är det för fläck du vill visa?
- Joo, den här som jag har haft sen liten och nu har den börjat bli mörkare.
- Ok, då ska vi kika på den och de andra fläckarna. /… / Jo, det är oregelbunden form på den. Men jag ser även den fläcken brevid är också lite misstänksam. Dem två ska vi ta bort. Det är normalt på de övriga på kroppen.

Här har jag blivit en aning blek och det stod tomt i hjärnan på mig.

- Ta bort, hur då?
- Man ger lokalbedövning först. Sen snittar bort hela fläcken och nån millimeter runt omkring. Det skickar man på analys och du kommer få ett brev hem.
Snitta? Analys?
- Ehhh..
-Ok, Då ska vi boka en tid bara. Vad sägs som det här datumet?
- Ehh… ok.

Hela undersökningen tog max 15 minuter. Jag tog mig till hissen utan ens fatta hur det gick till. Jaha, de ska snitta mig i slutet av juni. Jaha…

För några veckor sedan upptäckte jag något konstigt med en av mina tusen leverfläckar på kroppen. Jag tyckte den såg mörkare ut samtidigt som det var annorlunda nyans vid kanterna. Men jag var osäker, jag stirrar inte på den varje gång så det kan hända att den har alltid varit så. Jag lät det bero. Några dagar senare såg den likadant ut. Mörkare, djupare och konstigare. Alla som läser Aftonbladet vet ju att alla förändringar på kroppen kan vara dödlig så jag tog det på dödligt allvar. Jag ringde till primärvården.

- Hej, jag vill boka en läkartid. Det gäller en av mina leverfläckar. Den ser konstig ut.
– Va menar du? Har den börjat blöda eller vuxit i storlek?
– Nä, den har blivit mörkare… *gulp*
– Jaaahaa… men du vet väl att dem brukar bli mörkare när solen tittar fram. Det har ju varit ganska soligt de senaste dagarna.
-Joo, jag vet… meeen… asså… det har aldrig hänt förut… eehh…
Ok, här började jag känna mig som ett fån. Klart man ringer när man får blödande och jättelika fläckar. Ingen prick som bara fått lite “tan” på sig.

*lång paus från oss båda. Jag som funderar på hur jag ska övertyga henne att jag behöver en tid. Hon som väntar på att jag ska vifta bort det och lägga på luren*

- Ok men vi gör såhär då. Jag kollar vad det finns för tider. Men eftersom detta inte är något akut så kan du få en tid längre fram.
- Va bra, tack! *puust*

Lättad över att lyckas övertala henne och ge mig en tid men samtidigt lite osäker. Tänk om det var som hon sa, en prick som har fått årets första solbränna, en prick som aldrig fått färg innan? Men tänk om jag har rätt? Det är något mysko med fläcken. Jag vill inte va den som hamnar på löpsedeln “Hon gick med cancer i xx månader. Trodde det var solbränna”. Som sagt, man kan bli nojjig för ingeting.

To be continued…

Edit: Rosa bandet bilden syftar inte på nån bröstcancertumör. Den var snygg helt enkelt.

Jag går som en anka, jag kan inte sträcka på mina armar och när jag sitter ner säger jag “fan!”. Jag har träningsvärk i innanlåren därav anka-stilen, är alldeles mör i armarna efter bänkpressen* och rumpan ska vi inte ens nämna. Det gör ont bara vid tanken. Allt detta fick jag efter måndagens pass.

Idag är det onsdag…

Egentligen borde jag gå och pissa nu men jag väljer att skriva ett inlägg istället. Jag orkar inte resa mig upp. För att sätta mig ner på (hårda) toasitsen *aouch* och sen resa mig igen. *aooouuuch* Nä, jag sitter här lite till, kan passa på och göra några knipövningar.

*vi ligger och ner på en bräda och lyfter/trycker upp vikter i luften. Detta gör att man tränar upp sina bröstmuskler. Du läste rätt, bröstmuskler.

För cirka en vecka sedan fick jag ont i min vänstra axel under en yoga-liknande pass. Jag trodde då att det var en sträckning. En vecka senare och lite google plus lusläsning i “Läkarboken” misstänker jag muskelinflammation. Idag kl åtta ringde jag till vårdcentralen för att få en akuttid till distriktsköterskan. Efter 10 minuters undersökning konstaterade han att jag har en inflammation i axeln. Remiss till sjukgymnast och en rekommendation om receptfria Voltaren har givits ut till mig.

Fan va gött det är att ha rätt!