Är jag elak?
06.07.10
Det har hänt en grej som gav mig en tankeställare. Jag har fått låna en grej av en kompis. Det är ingen dyr sak, däremot väldigt användbart och jag behöver lämna tillbaka. Denna pryl har jag då gett till min bekant för att denne skulle se och kanske ha nytta utav det. Jag sa samtidigt att hon skulle vara försiktig med den. Detta skedde för flera veckor sedan.
Härom dan så satt vi som vanligt och pratade. Då frågade hon om jag behövde ha tillbaka prylen. Hon hade visst tappat bort det! Jag blev chockad och upprörd. Vi diskuterade länge hur vi skulle lösa det. Jag försökte intala mig att det skulle lösa sig men samtidigt som jag tonade ner min upprördhet. Det var ju olyckhändelse som kunde likaväl ha hänt mig. Efter ett tag släppte vi ämnet och skiljdes åt. Fastän vi kom överens att lösa det på nåt sätt så var jag fortfarande sur. Så när hon kom förbi mig, som vi innan hade bestämt, för ett ärende ignorerade jag henne. Istället för att verkligen hjälpa till så gjorde jag att hon gick besviken hem. Jag vet inte vad som tog åt mig. Av någon anledning så ville jag inte hjälpa till. Det slog inte ens mig tanken. Jag var fortfarande sur över det hon berättade för mig. Fastän det ena inte hade något med det andra att göra. Att hon tappade bort en sak behövde ju inte betyda att jag ska ignorera och inte hjälpa till. Jag vet att jag INTE skulle bete mig så om jag inte varit sur på henne.
Vad vad det som hände med mig då?
Är jag verkligen en sån person som räknar på allt? Usch, vill inte tro det är sant. Men ibland så ger jag 100% till personer jag gillar samtidigt s om jag ignorerar “fel” person/personer till 200%. Jag som trodde jag behandlar alla samma.
Läs även detta
Tags: Jag filosoferar
