Fan för att vara lottad
05.12.10
Livet suger ibland, eller rätt ofta för att vara ärlig. Men samtidigt också en gåva fastän man inte alltid ser det. Man är så van vid sitt liv, sina stunder och allt omkring att man istället går och blir irriterad över småsaker. Att hissen är trasig, chefen är dum, jobbet är skit. Men du har ett hem trots trapporna. Du har ett arbete även om det inte är ditt drömjobb eller jobbar med din förebild. Allt är bara skitsnack. En massa gnäll från de som är bortskämda med sina bekvämligheter.
Jag följer Lovas dagliga kamp mot skitbajsfucking cancer och det ser dyster ut. Beckmörk. Doktorn har sagt att de ska avbryta strålningen för det bara gör allting sämre. Om läkarna säger det, så är det skit skit skit. Jag vågar inte ens tänka dem tankar eller känna dem känslor som flyger inom Lovas nära och kära just nu. Sånt existerar inte. Får inte! Plötsligt känns dumma chefer mindre dumma och jobbet mindre skit. Plötsligt känner man sig riktig lottad. Lottad över att det är ens största beskymmer just nu.
