Jag läser med hugg i hjärtat
03.06.10
Jag läser just nu “Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Den här boken har jag hört så mycket om. Att den både är hemsk, otroligt bra, sorgligt. Ja ni fattar, alla ord som beskriver en bok mycket positivt. Ofta så brukar jag läsa sådana böcker som folk tycker är bra. Men denna har tvekat för jag är rädd för att den ska vara för bra, för sorgligt. Jag är känslig för sådana böcker. De ger mig en klump i magen och en stickande känsla i hjärtat. Som sagt, jag är feg helt enkelt.
Tills nu.
Tills min kusin på 18 år som har läst den i skolan och tycker jag ska läsa den. Så klart man inte fegar ur då! Sagt och gjort börjar jag läsa den och jag har läst halva boken på en dag! Den är så himla detaljerat att jag kan se alla husen, floden och bergen. Jag kan känna hennes glädje och hjälplöshet, känna allt! Boken handlar om Mariam som blir bortgift till en nästan 20 år äldre man. Den handlar om ett glädjerikt Afganistan där alla kan gå fritt i sitt eget land. Där alla, både män och kvinnor arbetar och studerar, sida vid sida. Man kan också läsa om deras ideologi, deras tro och traditioner. Varför en del män vill att deras fruar ska bära Hiqab och varför dessa kvinnor är villig att själv låta sig döljas av denna plagg.
I ett stycke fick Mariams make, Rashid, besök av hans kompisar och då fick hon gå upp i rummet och stanna där. Jag citerar,
“Rashid hade sagt åt Mariam att hon inte fick komma ner förrän besökarna hade gått. Det gjorde Mariam något. Sanningen var att hon till och med kände sig lite smickrad. Rashid betraktade det de två hade tillsammans som något heligt. Hennes heder, hennese namoos, var värd att vaktas. Hans beskyddande inställning fick henne att känna sig värdefull. Uppskattad och värdefull.”
Jag har lite förståelse för hennes resonemang och tankar. Det är samma sak inom vår kultur men då döljer vi inte oss med tyg och sjalar eller undviker män. Snarare så visar vi upp oss. Vi klär oss korrekt, vi pratar korrekt, vi uppför oss korrekt. Vi låter orden, kunskapen och vårt beteende som våra föräldrar har lärt ut, tala för oss. Genom att göra allt rätt visar vi hur väluppfostrade vi är. Vi visar att våra fäder tar hand om oss och vår utbildning, att våra mödrar visar hur man tar hand om sin familj och hushållet. Vi asiatiska kvinnor behåller våra heder genom att tala för oss, visa att vi är en exemplarisk dotter och fru. Inte genom att dölja oss bakom ett plagg och gömma oss för samhället.
Hela boken ger mig magont och ett hugg i hjärtat. Att läsa om dessa kvinnor som inte kan göra något annat är stå ut. Stå ut förnedringen, stå ut med att inte synas. Stå ut våldet. Jag är glad över att jag inte behöver vara en av dem samtidigt som jag gråter över att det finnas flera miljoner som faktist lever så -fortfarande.
Läs även detta
Tags: Böcker, Personligt, Tips&Ideér
Ååh, det är en sån bok som jag verkligen SKA läsa men inte kommit mig för. Jag fullkomligt ÄLSKADE flyga drake och folk säger att dendär är ännu bättre. Jag ska verkligen!
hej baby,
ska nog oxå läsa den boken
men vill bara säga att alla kvinnor som gömmer sig bakom tyg och sjalar gömmer sig inte för världen eller samhället, det enda de gömmer är deras kroppar. Det finns de som utbildar sig och skaffar jobb och allt sånt. Dessutom så betyder det inte heller att de inte gör allt sånt ni asiatiska kvinnor gör, dvs att prata korrrekt, klä sig korrekt och utbilda sig och visa vad man går för. För dessa beslöjade kvinnor handlar det om att de faktiskt klär sig korrekt och inte opassande. Det hela handlar om olika syner på vad som är rätt och fel. Nu menar jag inte att jag är för allt det här med tvinga kvinnor ha slöja på sig och sånt, å nej, men ville bara påpeka dessa punkter att det faktiskt finns de som gör så mycket mera än att bara gömma sig och att vissa kvinnor själva anser, utan tvång, att det är helt rätt att gömma sina kroppar, att det är den rätta livsstilen.
Hello baby!
Tack för dina ord. Självklart är det rätt det du skriver. Jag kanske formulerade mig dåligt men jag skrev utifrån boken. Den tiden då de inte kunde jobba, handla eller gå utanför dörren utan mina män. Nu är det ju annorlunda, förhoppningsvis.
ahh men då förstår jag
jo förhoppningsvis öpnnar folk sina ögon med tiden..men det går nog lite långsammare än vad man hoppas på. Tyvärr finns det säkert fortfarande de som är i samma situation som i de gamla tiderna..men men..
i boken när du skriver om kvinnan som e stolt för att hon inte får komma ner förrän mannens vänner har gått bort, jag förstår det sätt hon tänker där också men samtidigt måste hon fatta att det handlar om att han inte vill att nån ska titta på HANS fru, för det är bara hans..o sånt blir man väl lite förbannad på..om hennes vänner kommer, går han upp till sitt rum då eller vad?? för att det ska kännas rätt så tycker jag att båda två ska göra samma saker i sådana situationer..
TAck för en fin recension! Jag har läst “flyga drake” och den var jobbig, vacker, utmanande och tankeväckande på samma gång. vi har “tusen solar” hemma också men jag har inte riktig torkat ta mig an den… men det skall jag nu!
Kram och hoppas du har en roligare lördagskväll än jag som “bara” sitter här med bloggarna…